Amiga 500 – den första riktiga multimediamaskinen

För många av dem som växte upp med hemdatorn Commodore 64 (C64) blev det ett naturligt nästa steg att uppgradera till en Amiga efter några år. Den tillverkades nämligen också av Commodore och det gick att återanvända sina gamla joystickar, som den klassiska TAC-2, från C64:an. Amigan gick även den att koppla in till en vanlig tv-apparat, om man köpte till en så kallad RF-modulator. Det gjorde att man slapp lägga ett par tusenlappar extra på en bildskärm och dög fint för de som mest spelade på sin Amiga.

Specialchipp för multimedia

Amiga 500, som var den i särklass populäraste Amigamodellen, lanserades 1987 och var banbrytande för sin tid. För en billig slant fick man en dator som utklassade mångfalt dyrare PC-datorer vad gällde grafik och ljud. Amigan klarade nämligen av att visa upp till 4096 färger samtidigt på skärmen och hade 4-kanaligt stereoljud. Det var möjligt tack vare att Amigan använde specialchipp för ljud och grafik som avlastade processorn. Ljudchippet fick namnet Paula och till skillnad från tidigare generationers hemdatorer var det inte något syntetiskt blippande det handlade om längre. Amigan kunde nämligen använda digitala samplingar i alla fyra kanaler. Tack vare trackerprogram som ProTracker var det dessutom enkelt för vem som helst att skapa sina egna låtar hemma på pojkrummet, utan att behöva köpa en dyr synt.

Köpte man till en sampler och kopplade in i Amigans parallellport så kunde man dessutom spela in sina egna ljud och använda i låtar, antingen direkt via en mikrofon eller via hörlursutgången på sin stereoanläggning. Man kunde med andra ord sampla från sina favoritlåtar. Det gällde dock att vara sparsam med längden på samplingarna eftersom RAM-minnet var begränsat till 512 kilobyte. Mycket av musiken till kommersiella spel på Amigan gjordes i dessa trackerprogram och sparades sedan som så kallade moduler som innehöll både instrumentsamplingarna och själva noterna till låten.

Mjukvaruhack möjliggjorde fler än fyra ljudkanaler

Nu börjar personerna i den generation som växte upp med C64 och Amiga hemma på pojkrummen komma upp i åldrarna och kanske är man inte lika snabb med sin TAC-2 idag som man var på den gamla goda tiden. Var fjärde svensk över 45 år lider nämligen av ledsjukdomen artros, enligt Artros.org, som innebär att den drabbade blir stelare i lederna och får ont i dem. Som tur är behöver man inte spela spelen för att kunna njuta av musiken från dem och nostalgiskt minnas tillbaka. Det räcker att ladda hem en musikspelare till sin dator eller mobil. Många av de gamla klassiska Amigalåtarna går att hitta på nätet.

Ett klassiskt Amigaspel som lovordats för sin musik är Turrican 2. Musiken komponerades av tysken Chris Hülsbeck. Han verkade dock känna sig begränsad av Amigans fyra ljudkanaler och använde sig därför av en specialskriven musikrutin som möjliggör hela sju ljudkanaler. Det är möjligt tack vare att fyra ljudkanaler mjukvarumixas ihop i den första ljudkanalen medan resterande tre kanaler används som vanligt.